Header

Konferens om det humanistiska programmet

januari 15th, 2016 | Skrivet av Gunhild Vidén i Latin - (0 kommentarer)

Under hösten har ämnet latin haft ett samverkansprojekt. ”Samverkan” är numera ordet för det som tidigare kallades universitetets tredje uppgift, dvs kontakter med det omgivande samhället. Projektet har varit riktat mot samarbete med gymnasieskolan om det humanistiska programmet, och har dels resulterat i ett projekt med Västerhöjdsgymnasiet i Skövde, dels i en konferens som äger rum den 29 januari. Samarbetet med Skövde har inneburit att elever har genomfört projekt inom ämnet Människans språk, med stöd från studerande på lärarprogrammet i Göteborg och föreläsningar av lärare från universitetet. Konferensen riktar sig till lärare, främst språklärare, samt rektorer och studie- och yrkesvägledare vid det humanistiska programmet i gymnasieskolan, samt till lärare i klassiska och moderna språk vid Göteborgs universitet.

Programmet ser ut såhär:

8.45-9.15:      Samling, registrering

9.15-9.20:      Välkomsthälsning, praktisk information

9.20-9.50:      ”Så mycket kul det finns i språken! Om ord, strukturer, undervisning och folkbildning”. Föredrag av Ingmar Söhrman, professor i romanska språk med inriktning mot spanska, Göteborgs universitet

9.50-10.20:    ”Skolverket om humanistiska programmet”. Föredrag av Ylva Rosing, Skolverket

10.20-10.50:  Kaffe

10.50-11.30:  ”Humanist i näringslivet”. Föredrag av Kenth Berndtsson, ordförande för NyföretagarCentrum Sverige

11.30-12.00: ”Tatueringar på latin. När ett gammalt språk får nytt liv i ny tappning”. Föredrag av Karin Westin Tikkanen, fil. dr. och forskare i latin, Göteborgs universitet

 

12.00-13.15:  Lunch

 

13.15-13.45:  ”Från gymnasiet till universitetet i allmänhet – språkstudier i synnerhet”. Föredrag av Eva-Lena Axelsson, studievägledare vid Institutionen för språk och litteraturer, och Petra Platen, universitetslektor i tyska, båda Göteborgs universitet

13.45-14.30:  Gruppdiskussioner kring olika teman

14.30-15.00:  Kaffe

15.00-16.00:  ”Humanioras roll i dagens samhälle”. Föredrag av Bengt Göransson, f d statsråd

16.00-16.30:  Summering, avslutning

 

Anmälningstiden har gått ut, men i mån av plats kan ytterligare deltagare ges möjlighet att delta. Konferensavgiften är 775 kr (650 utan lunch). Tag kontakt med gunhild.viden@sprak.gu.se om du är intresserad!

Snart är det semestertider!

juni 11th, 2014 | Skrivet av Gunhild Vidén i Latin - (0 kommentarer)

Vår klassiska blogg har inte varit lika aktiv under våren som den var under hösten. Dagarna har fyllts av undervisning, forskning, handledning, administrativa uppgifter, med andra ord det som hör till vardagen på ett universitet. Nu ser många med oss säkert fram mot semestern, och som vanligt kommer vi säkert att tycka att den gick alldeles för fort när den väl är över! Men det är kanske inte så konstigt: semestris på latin betyder ju ”en period på 6 månader”, sammansatt av orden sex (6) och mensis (månad). Då är det ju inte så konstigt att ordet ”semester” i många andra språk betyder ”termin” – även om en nutida termin sällan är sex hela månader så kommer det onekligen närmare den ursprungliga betydelsen. Det latinska ordet ”terminus”, som det svenska utbildningssystemet har valt i stället, betyder gräns, slut, så det är ju inte särskilt logiskt att vi svenskar använder det om en period som sträcker sig över längre tid.

Som student eller skolelev har man inte semester utan ferier. Naturligtvis är även detta ett latinskt ord: ”feriae” (ordet finns bara i pluralform) betyder helgdag, dag för en religiös festival, och så småningom också ledig dag utan några religiösa förtecken. Skol- och universitetsferierna sträcker sig genom juni, juli och augusti. Månaden juni har sitt namn efter gudinnan Juno, Juppiters hustru. Juli hette ursprungligen Quinctilis, och augusti hette Sextilis. I dessa namn döljer sig räkneorden 5 och 6. Detta var alltså årets femte och sjätte månader, liksom september fortfarande innehåller räkneordet 7, oktober ordet 8, november 9 och december 10. Men stopp lite, december är ju årets 12:e månad?!? Nej, ursprungligen började det romerska året 1 mars, och då blev förstås juli den femte månaden osv. Du kan läsa mer om romersk tideräkning i material som du återfinner på Svenska klassikerförbundets hemsida, www.klassikerforbundet.se. Under fliken Gymnasium, Material och tips, hittar du mycket skojigt.

Månaden Quinctilis fick så småningom namn efter Julius Caesar, och Sextilis fick namn efter kejsar Augustus. F ö är det i år 2000 år sedan den senare dog.

Och i väntan på att vi ska kunna fira Augustus i hans egen månad tillönskas alla läsare glad sommar!

Gunhild Vidén

Om glömska

april 18th, 2014 | Skrivet av Karin W. Tikkanen i Latin - (0 kommentarer)

Om Quintus Ennius, den man som ofta kallas romerske litteraturens ”fader”, vet vi  just inte mer än att han föddes (239 f.Kr.) och att han dog (169 f.Kr.), att han kom från Kalabrien, och det att han skrev latinsk poesi innan någon annan riktigt tänkt den tanken. Det fanns troligtvis någon form av romersk litteratur även före Ennius tid, men det var Ennius som bröt ny mark och banade nya vägar genom epikens snårskog, framför allt genom att arbeta med grekiska förlagor och göra översättningar till latinet, bl.a. i hexametervers. Det är även Ennius som tillskrivs rollen att, bland de allra första, ha nedtecknat den romerska historien, i årsberättelser, Annales. Ennius Annales, som täckte in hela perioden från Trojas fall fram till 184 f.Kr, blev skoltext för alla romerska skolbarn, och var det ända fram tills den ersattes av Vergilius Aeneid.

Sedan – och det här är som är så fascinerande med honom – tappades allt det han skrivit bort. Samtiden fullkomligt öser beröm över honom, och hans stjärna förblir starkt lysande genom alla sekler som sedan följer. Men trots detta finns det så förunderligt lite kvar av honom till våra dagar. Inte ett enda av hans många verk finns nämligen kvar i sin helhet – allt vi har är fragment, citat (direkta eller indirekta), och lösryckta versrader. Av de 19 hela tragedier han översatte från grekiska till latin, många av Euripides, finns bara 420 rader kvar. Av hans berömda Annales, femton böcker (som senare redigerades om till arton), vilka ju borde ha traderats och repeterats och memorerats i all oändlighet, ynka 600 vers.

Hur går det till när någon faller i glömska? Eller kanske ska frågan hellre ställas: hur går det till när en persons verk går till spillo, alltmedan hans eller hennes rykte behåller sin lyskraft? Manuskripttraditionen har bevarat och vidarebefordrat stora delar av antikens litteratur till våra dagar, genom avskrifter av avskrifter i flera led. Varför en viss bok har bevarats och en annan inte, tycks delvis ha att göra med slumpen, men så klart även med den status ett valt verk eller en särskild författare haft vid olika tidpunkter under historiens lopp. Många antika författare har bevarats i större skala, om än det väl inte finns någon som har bevarats i sin helhet, inte ens de allra största: Sofokles sägs ha skrivit 123 pjäser, men bara sju har bevarats till idag. Livius skrev om Roms historia i 142 böcker, varav endast 32 (25%) kan läsas av dagens latinstudenter.

Andra författare har fallit i glömska helt, och kan bara nämnas i förbigående (t.ex. Agathon). På så vis är ju Ennius ändå ganska lyckligt lottad, i det att han är omtalad som en av den antika litteraturens stora giganter, och beundras och citeras i flera hundra år efter sin egen död, även om hans verk – alla hans mödosamt komponerade och nedplitade versrader – så gott som alla har försvunnit. När faller sådant i glömska? Ennius citeras fortlöpande genom hela senrepubliken och in kejsartiden, av Varro, Cicero, Propertius och Quintilianus, av grammatiker, talare, och poeter. En mångkunnig person som Aulus Gellius (ca 125 – ca 180 e.Kr.) vet även att berätta den lilla anekdoten om hur Ennius jämför flerspråkighet med känslan av att ha flera olika hjärtan: Quintus Ennius tria corda habere sese dicebat, quod Graece et Osce et Latine sciret ”Quintus Ennius sade sig ha tre hjärtan, eftersom han kunde tala grekiska, oskiska och latin” (något jag reflekterat över i ett annat sammanhang, en gång för länge sedan).

Ennius onämnd och citeras även av sen- och efterantika grammatiker och kommentatorer, av Festus (100-talet e.Kr.), av Servius och Nonius (båda sent 300-tal/tidigt 400-tal), av Macrobius (tidigt 400-tal), Priscianus (500-talet), och Paulus Diaconus (700-talet). Därtill finns referenser till honom i ett antal anonyma scholiaster. Däremot är det svårt att avgöra precis var i tiden hans verk går förlorade, och när citat plockas ur andrahandskällor. Och frågan kvarstår: hur gick det till när han tappades bort?

Någonstans i historien torde det ha funnits en period där hans värde dalade, och där kostnaden i skriftmaterial (pergament, bläck) liksom i arbetet att skriva av för att bevara innehållet till senare generationer, gjorde att det inte uppfattades som mödan värt att bevara just Quintus Ennius – samma öde som åtskilliga andra antika författare, tänkare, och skriftställare gått till mötes. Fantasin vill gärna föreställa sig en enskild skrivarstuga i ett särskilt kloster, där en ensam skrivarmunk sitter och bläddrar i en sönderfallande gammal lunta och funderar över vad hans ska skriva av härnäst, och eftersom han av någon anledning missat samtliga lektioner under skoltiden där Ennius namn nämnts (skolkade han? var han sjuk? var han för kär för att kunna koncentrera sig?) går storheten i namnet honom fullkomligt förbi, och boken ratas till förmån för någonting annat.

Det spännande med Ennius är ju just detta att han omtalas så vitt och brett, en litterär gigant redan under sin livstid, och att så många av de stora namnen under antiken, som t.ex. Cicero, som ju förblev känd och läst genom århundradena, refererar till Ennius och citerar honom. Hur går det till när någon faller i glömska? Vad är det som händer när en byggnad överges, och faller i ruiner? När flyttar råttorna och gråsuggorna in, när tillåts murbruket att damma bort och skorstenen att rasa? Det händer gradvis, och långsamt, och det är inte en enskild människa som är ansvarig för det, men en dag är det helt enkelt ett faktum.