Header

Fornkyrkoslaviska, ett klassiskt språk?

november 27th, 2013 | Skrivet av Antoaneta Granberg i Fornkyrkoslaviska - (4 kommentarer)

Titeln ovan får säkert flera att lyfta på ögonbrynen. “Klassiska språk? Grekiska, latin, javisst, men … fornkyrkoslaviska?”

Mina tankar kring fornkyrkoslaviska som ett klassiskt språk grundas på detta språks funktion, på språkets plats i Europas medeltida och tidigmoderna kultur, samt på språkets nära anknytning till grekiska, men även i en viss mån till latin.

Fornkyrkoslaviska fungerade som ett klassiskt språk

Fornkyrkoslaviska är det första slaviska skriftspråket. Dess historia börjar 862 då det första slaviska alfabetet, det glagolitiska alfabetet, skapades av den bysantinske filologen och missionären Konstantin (827–869). Hans munknamn var Kyrillos och det var även han som gjorde de första översättningarna från grekiska till fornkyrkoslaviska. Med hjälp av sin bror Metodius och några lärjungar översatte Konstantin delar ur Bibeln, både Gamla och Nya Testamentet, samt andra för kyrkolivet viktiga texter. Konstantin Kyrillos författade även egna texter på fornkyrkoslaviska, vilka finns bevarade i senare kopior.

Dessa översättningar blev början till utvecklingen av ett skriftspråk gemensamt för alla slaver. Fornkyrkoslaviska blev det tredje klassiska skriftspråket i det medeltida Europa, och kunde, precis som grekiska och latin, användas på ett stort territorium, som omfattade flera olika politiska enheter, vilket skapade ett särskilt kulturområde, som också kallas för Slavia Ortodoxa.

I några slaviskdominerade samhällen bytte man ganska snart till latin medan man i andra fortsatte man att använda fornkyrkoslaviska. I de äldsta texterna skrivna på fornkyrkoslaviska används benämningen slaviska som namn för detta språk.

Det glagolitiska alfabetet spred sig mycket snart och användes i slaviskdominerande samhällen i Mähren och Pannonien; det spred sig mycket snart i Dalmatien och Kroatien, i nordöstra och sydvästra Bulgarien. Detta alfabet blev dock så småningom ersatt av det kyrilliska eller det latinska alfabetet. I norra Dalmatien fanns dock den glagolitiska traditionen kvar fram till 1800-talet.

Det kyrilliska alfabetet konstituerades i Bulgariens huvudstad Preslav i början av 890-talet. I Nordöstra Bulgarien hade man inom statsadministrationen använt grekiska sedan 680-talet, och det var nog därför det grekiska alfabetet på ett naturligt sätt kunde användas vid utvecklingen av det kyrilliska alfabetet. Alla 24 bokstäver i det grekiska alfabetet ingick, utan några större modifikationer, i den ursprungliga versionen av det kyrilliska alfabetet. Utöver de grekiska bokstäverna, består det kyrilliska alfabetet av några flera bokstäver, vilka betecknar specifika slaviska konsonanter och vokaler. Det är fortfarande oklart var ifrån de ickegrekiska bokstäverna i det kyrilliska alfabetet kommer. Vissa av dessa bokstäver har dock paralleller i runskriften på Balkan.

I samband med kristnandet av flera slaviskdominerande samhällen kunde det kyrilliska alfabetet sprida sig vidare till Ryssland (efter 988), till Serbien och även norr om Donau i nutida Rumänien och Moldavien. Fornkyrkoslaviska och dess senare utveckling, känd under benämningen kyrkoslaviska, användes som ett gemensamt skriftspråk för alla dessa länder fram till början av 1700-talet. I en hyllningsbok till Gustav III, som överlämnades till konungen 1784, användes kyrkoslaviska kyrilliska bokstäver för hyllningsdikten på bulgariska, ryska, “rutenska” och serbiska (se Ambrosiani, P. 2012. ”Slaviska språk i en hyllningsbok till Gustav III” i Slovo : Journal of Slavic Languages and Literatures, 53: 7-28). Kyrkoslaviska lever än idag i vissa moment i gudstjänsten i den moderna slaviska ortodoxa kyrkan.

Kyrkoslaviska var inte  “ren grekiska” för Europas intellektuella elit under medeltiden och tiden fram till 1800-talet.

De senaste åren har jag arbetat med ett projekt som studerar (forn)kyrkoslaviska böcker som bevaras i svenska bibliotek och arkiv. När jag undersökte detta material överraskades jag gång på gång av det faktum att flera av de svenska ägarna till dessa böcker hade inte bara samlat på dessa böcker som exotiska rariteter utan  också läst böckerna och lämnat en del anteckningar och kommentarer i dem. Flera kyrkoslaviskt-grekiska lexikon eller fornkyrkoslaviskt-grekiskt-latinska lexikon samt grammatikböcker där fornkyrkoslaviska presenteras med hjälp av latin och grekiska, alla dessa daterade från 1600- och 1700-talet påträffas i olika svenska samlingar och i flera av dessa syns anteckningar på svenska eller på latin.

Under 1600- och 1700-talen växte i Sverige intresset för fornkyrkoslaviska som ett klassiskt språk, vilket resulterade i att lexikografiska arbeten och grammatikskrivning i Sverige kunde erbjuda material på grekiska, latin och fornkyrkoslaviska. Detta gjorde det möjligt för svenska politiker och diplomater att bättre kunna förstå texter av intresse skrivna på kyrkoslaviska som ju var det skriftspråk som användes fram till 1700-talet i bl.a. Ryssland, som Sverige hade intensiva kontakter med. Några kyrkoslaviska böcker trycktes i Stockholm under 1600- och 1700-talet, bland dessa två böcker från 1640-talet: Alfabetum rutenorum och Martin Luthers Katekes i översättning till kyrkoslaviska.